SYV-brist i Uppsalas skolor

En av de frågor jag diskuterade med Lärarnas riksförbund när jag träffade dem här i Uppsala förra veckan var problemet med att Uppsala-skolorna har för få studie- och yrkesvägledare jämfört med det behov som kommunen identifierat. TV4 har också uppmärksammat frågan idag.

Jag har skrivit en fråga, en interpellation, till kommunalrådet Cecilia Forss, om hur planerna ser ut för att vi ska få fler Studie- och yrkesvägledare. Om inte det vidtas några snabba åtgärder kan ni räkna med en riktigt intressant debatt i kommunfullmäktige.

Nyligen har organisationen för kommunens studie- och yrkesvägledare (SYV) förändrats. SYV arbetar nu samlat på Teknik och service, vilket är en bra lösning. Det som inte är fullt lika bra, eller rättare sagt helt oacceptabelt, är att skolledarna på många skolor inte anlitar och betalar för den mängd SYV i enlighet med de riktvärdes-beräkningar som finns framtagna av kommunen. Dessa visar hur mycket SYV-resurser som behövs på varje skola för att ge eleverna stöd och vägledning.

Det här problemet är generellt för både grundskolan och gymnasiet och jag räknar med att åtgärder behöver vidas i såväl BUN som UAN. Styrelsen för Vård och Bildning har även ett ansvar. Men jag väljer att rikta frågan till BUN och Cecilia Forss eftersom SYV-resurserna i grundskolan är en viktig nyckelfråga för att öka kunskaperna och elevernas sug efter att inhämta mer kunskap. Det är en fråga som behöver uppmärksammas mer.

Utifrån statistiken per 2010-01-13 går det att utläsa att exempelvis Brantingsskolan samt Heidenstamskolan har en beräknad mängd SYV till 90 procent men under höstterminen enbart hade 40 procent-tjänst av SYV. Eriksbergsskolan hade beräknad mängd 100 procent med utfallet 50 procent. För rättvisans namn tycker jag att det är viktigt att också skriva att några skolor uppfyller nivån – bland dem finns Gottsundaskolan och Stenhagenskolan.

Vi har ett alltför stort problem i Uppsala kommun med att många elever i grundskolan inte får gymnasiebehörighet. När problemen med att elever inte uppnår kunskapsmålen i skolan diskuteras lyfter många i skolvärlden fram att elever liksom har gett upp. De har ingen framtidstro om jobb efter utbildningen. Mot bakgrund av detta måste vi värdera arbetet som studie- och yrkesvägledarna har som oerhört väsentligt. Miljöpartiet tycker att riktnivåerna bör uppfyllas.

Ingen cykelsatsning att tala om

Ibland undrar man. I dagens UNT-papperstidning får den här artikeln rubriken Uppsala satsar på cyklisterna!

Om de cykelvägar som inte byggdes 2009 istället byggs 2010 för att pengarna som fanns budgeterade användes till annat - kan man då säga att cykelvägssatsningen ökar?

Om parkeringshuset för cyklar som beslutats att byggas vid Resecentrum, för att det är brist på ca 2000 cykelparkeringsplatser där, skjuts upp till 2011 - kan man säga att det är att satsa på cyklisterna?

Om man anställer parkeringsvakter som ska säga till cyklister att inte felparkera (till exempel vid Stadsbiblioteket), men inte ser till att det blir fler cykel-p-platser (till exempel vid Stadsbiblioteket) - är det verkligen en satsning på cykling?

Nej, det här är ännu ett förlorat år för cyklingen. Miljöpartiet kommer driva cykelsatsningar på riktigt. Ett av våra krav är en cykelplanerare i kommunen - uppenbart saknas den kompetensen.

Seglare mot miljöskandaler

Ikväll har jag pratat segling, båtliv och sjösport. Segling är ju en slags miljösport - ju duktigare seglare, desto mindre bränsle behövs till båtarna.

Miljöpartiet har idag som första parti besökt Uppsala segelsällskap. De har bjudit in alla partier i Uppsala och jag rekommenderar verkligen alla att besöka dem. Än så länge har enbart V och S, utöver oss nappat på erbjudandet.

De hade bjudit in MP för att diskutera planer för Skarholmens udde, Skarholmområdet, varvet och vinterförvaringen av fritidsbåtar vid Flottsund samt sjösporten och friluftslivet.

Vi blev välkomnade av ett gäng kloka män i klubbhuset på Skaris. Trevligare och kunnigare får man leta efter. Lars-Erik Söderström, ordföranden, berättade om klubbens 103-åriga historia och om de andra båtklubbarna i området. Han berättade om detaljplaner, miljöskandaler och om en och annan fråga som får en att höja på inte bara ett utan två ögonbryn.

Frågan om detaljplanen av Skarholmen är inte en ny fråga för MP. Vi har svarat på detaljplaneremissen och gett ett ganska utförligt svar. Vi har haft en hel del kontakt med båtklubben tidigare också.

Det helt absurt att Liv Hahne och Co i byggnadsnämnden, utan att hämta in fakta från båtklubbarna, anser att det ska byggas en stor marina utanför Skarholmen, att 60 gästplatser behöver tydligen anläggas (när dagens behov uppgår till ca 100 gästnätter om året) och en sjömack ska läggas oskyddat från Ekolns emellanåt ganska hårda sjö. Det behöver inte vara fel att anlägga en sjömack, men den bör definitivt lokaliseras till motorbåtsklubbens område i ett skyddat läge inne i viken.

I den här staden är vi ju intresserade av att få bättre idrottsarenor. Det de borgerliga politikerna inte tänker på är att de med sitt marinaförslag faktiskt helt förstör den arena som finns för seglingstävlingar. Det ungdomsarbete som segelklubbarna har är är bra. Men arenor kanske måste kosta miljoners för att räknas. Här finns en som är mer eller mindre gratis.

Det fanns tidiga planer på utveckling av området där båtklubbarna deltog med sin kunskap, men det talas om att efter en middag på Skarholmens restaurang mellan vissa potentater fick planerna en helt annan inriktning. Eller hur var det egentligen?

Restaurangen på Skarholmen har inte något vettigt avlopp. Det stinker i dubbel bemärkelse. Båtklubben har anmält detta och kommunens Miljö- och hälsoskyddskontor gett ett föreläggande till restaurangen att koppla sitt avlopp till kommunens avloppssystem eller installera en sluten tank. Avloppet svämmar i princip orenat ut i Ekoln - och ni behöver kanske inte längre undra varför badplatserna där blir slemmiga av alger under sommaren... (Båtklubben har själva anslutit sin anläggning till kommunens avlopp.) Beslutet överklagades och hör och häpna fick Skaris-restaurangen respit till att detaljplanen skulle vara klar. Restaurangen hade angett att detaljplanen skulle vara klar förra året, den har i själva verket inte gått till utställning än. Lite undermåligt beslutsunderlag kan tyckas. Nu har både miljö- och hälsa och USS i sin tur överklagat beslutet till miljödomstolen - de har yrkat att avloppet ska vara åtgärdat 1 maj 2010. Jag håller med, allt annat är skam på torra land.

För övrigt får man ju inte direkt någon lust att gå dit och äta när man vet att de hanterar avloppet på det här sättet. Det var länge sedan jag sa det här men det är sååå 70-tal!

Trygga tryggheten

Idag skriver Niclas Malmberg och jag en artikel om Miljöpartiets förslag om arbetslivstrygghet i UNT. Jag har fått många positiva kommentarer, även från oväntade håll, på vår artikel. Det är mycket roligt.

Att kritisera regeringens förändring av sjukförsäkringssystemet och nedskärningar i A-kassan är inte något nytt, tänker du kanske. Men faktum är att det är först nu, när media rapporterat om vilka livsöden den förändrade politiken ger upphov till - som allt fler är beredda att diskutera dessa ganska komplicerade politiska frågor.

Vår viktigaste poäng är att det måste vara enkelt för varje medborgare att förstå hur samhällets trygghetssystem fungerar - det skapar nämligen grunden för en hållbar lösning. 1) När människor enkelt kan vända sig till en myndighet, oavsett om man är sjuk, arbetslös eller söker försörjningsstöd - då blir man bemött som en människa och inte som ett problem som kanske någon annan borde ta hand om. 2) När människor förstår hur trygghetssystemet fungerar är det också mycket lättare att få efterlevnad av spelreglerna. Fusket bygger till viss del på att ingen har överblick.

Jag tycker också att det är viktigt att kritisera regeringens politik som innebär att oavsett vilket yrke man hade innan man blev sjuk så ska man stå till hela arbetsmarknadens förfogande. Det är slöseri med samhällets resurser. Har vi medborgare som har utbildat sig - säg till läkare - är det mycket mer väsentligt att de kan jobba halvtid inom sitt yrke, än jobba med säg telefonförsäljning heltid. Att komma tillbaka innebär inte bara att få tid till rehabilitering, att komma tillbaka är också att få sitt människovärde bekräftat. Yrket är mycket mer än sysselsättning. Jag förstår inte varför inte fackförbunden protesterar högre när det gäller det här. Men jag ska ta reda på det.

Nyspråket i politiken

Moderat manipulation skrev Lena Andersson i DN just före julhelgen. En riktigt bra och välskriven artikel som bland annat handlar om ordens betydelse i politiken. Att säga ett och mena något annat har nästan blivit som ett signum för den moderatledda regeringen. Nu talar alltfler öppet om Schlingmanns ordlista, som ju faktiskt finns i tryck.

Det gäller att vara på sin vakt när nyspråket nu sprider sig och kolla vad som gömmer sig bakom orden.

På tisdag nästa vecka kommer jag att i egenskap av ledamot i Gatu- och trafiknämnden vara med på en uppdragsdialog inför kommande budgetarbete med fyra nämnder. Bland de fyra samtalsområden som är definierade är klimatfrågan en. Tydligt och klart. Men ett annat område är: "Hur anpassar nämnden sitt arbete till den ökade externa produktionen av kommunala tjänster?" Tycker ni inte, som jag, att den moderatledda Uppsalaalliansen skulle kunna skriva lite mer i klartext att man vill dra ner på den kommunala verksamheten och låta privata företag ta över och att de nu söker med ljus och lykta hur de kan gå vidare i sitt rent nyliberala värv?

Biodiversitetsåret 2010

I år är det det internationella året för biodiversitet. I Sverige startade vi året på ett märkligt sätt med att skjuta 10 procent av vargstammen.

Jag ska som politiker se till att uppmärksamma biodiversitetsfrågorna. Första målet är att se till att Uppsala kommunen inte minskar ambitionerna med skydd av natur i översiktsplanen - vilket just nu är förslaget. Sedan blir det Naturpolitik-valet 2010!

Det här är biodiversitetsårets officiella (övergripande) budskap:

Människan är en del av naturens rika mångfald och har rätten att skydda eller förstöra den.

Biologisk mångfald, mångfalden av liv på jorden, är avgörande för att upprätthålla levande nätverk och system som ger oss alla med hälsa, välstånd, mat, bränsle och livsviktiga tjänster våra liv är beroende av.

Mångfalden av liv på jorden riskerar att gå förlorade i en mycket snabbare takt på grund av mänsklig verksamhet. Dessa förluster är irreversibla, utarmar och skadar livsuppehållande system som vi är beroende av varje dag. Men vi kan miljöanpassa vårt sätt att leva och använda naturen och på så sätt förebygga skador.

2010 är det internationella året för biologisk mångfald. Låt oss fundera över våra möjligheter för att skydda mångfald och fokusera på brådskande vår utmaning för framtiden. Nu är det dags att agera.

Vargjakten borde fälla Andreas Carlgren

Jag önskar att Miljöminister Andreas Carlgren (C) får avgå. Sverige har ändå inte längre någon minister som bryr sig om den svenska naturen. I dag sörjer jag att över 20 vargar dödats i en hetsjakt som saknar motsvarighet. Vargjakten gör mig ledsen och den hotar den svenska vargstammen.

Vargjakten är en mycket stor naturvårdspolitisk skandal av internationellt mått. 12000 jägare fick licens att jaga vargar. Bara första dagen sköts minst 22 vargar.

Felet är inte jägarnas, utan regeringens, som gick särintressen till mötes på ett rent olagligt vis.

De 210 vargarna vi hade i Sverige före jakten tillhör den mest utrotningshotade däggdjursarten i vårt land. Tack och lov har EU regler om hur hotade arter ska skyddas och bevaras. Regeringen har tillåtit jakt med metoder som gör att de inte kan säkerställa en så kallad ”gynnsam bevarandestatus”. EUs lagar och regler kräver att medlemsländerna ser till att djurstammen är livskraftig om jakt ska tillåtas.

Jag är helt säker på en sak. Om 12000 afrikanska jägare fick licens att bedriva nöjesjakt på lejon skulle det uppröra svenska folket mycket. Vargen är Sveriges lejon.

Happy New Year

I morgon startar valåret 2010 - i dag peppar vi upp oss inför valet med en Uppsaliensisk rödgrön artikel i UNT.

Året som gått har för min egen del varit ömsom vin ömsom vatten. Jag inledde året med att vikariera som presschef på riksdagskansliet ett par månader och vara språkrörens pressekreterare fram till att jag slutade i augusti. Då var den ordinarie pressekreterarstyrkan åter samlad efter omfattande barnafödande. Jobbet på riksdagskansliet gav mig inte bara en utan många erfarenheter. Vi hade ångan uppe redan före kongressen och EU-valet som gick som en dans - mycket tack vare en samlad grön europeisk EU-politik och de vassa kandidaterna Carl Schlyter och Isabella Lövin. Man ska inte heller förringa Maria Wetterstrands insatser i den stora tv-partiledardebatten inför EU-valet. Det var då många fick upp ögonen för hur bra hon är. Hon hade väldigt snygga kläder också - jag är ganska säker på att hennes kläder den kvällen fick människor att lyssna på henne lite extra. Och när man lyssnar lite extra på Maria Wetterstrand så går budskapen rakt in. De är enkla, de är tydliga och de är trovärdiga. Hur det gick till att Maria hade de kläder hon hade är en berättelse som jag sparar till memoarerna. En av Marias främsta fördelar, tycker jag, är att hon aldrig gnäller på motståndaren. Hon kan självklart ifrågasätta och kritisera, men med fakta och tyngd bakom orden. Gnället ger hon inte mycket för.

Det finns en eftersläpning i opinionen - Maria, Peter och MP har gjort rätt, rätt, rätt under lång tid. Det är det som nu syns i opinionssiffrorna. Under våren och början av hösten triggade Maria Wetterstrand igång svenskarna och inte minst ledarskribenterna. Jag höll nästan på att falla av stolen när jag läste Hanne Kjöllers ledarstick i DN i samband med vår kongress i Skövde. Jag var ansvarig för journalistkontakterna på kongressen och då träffade jag Hanne Kjöller på tu man hand för första gången. Hon var särskilt intresserad av vår barnpolitik, om socialpolitiken och om saker som kunde uppfattas som flummiga i MP. Vi gick igenom besluten som tagits och talade om realpolitik i nästan en timme. Mitt främsta fokus var att journalisterna skulle få lite mer inblick i detaljerna i det arbetsmarknadspolitiska program som MP för första gången antagit. Hanne Kjöllers positiva artikel kändes som en arbetsseger.

Kongressen i Skövde var den första kongressen då inte skäggen stod i vägen för Miljöparitets politik i medierapporteringen.

För två år sedan hörde jag ofta uttrycket: Jag håller med MP i en viss fråga - men jag är ingen miljöpartist. Från och med förra våren hör jag alltjämt: Jag beundrar Maria Wetterstrand - kanske inte hela Miljöpartiet. Nu hör jag allt oftare: Jag gillar Miljöpartiet - hur blir man medlem.

Jag vet inte om Peter Eriksson är Miljöpartiets största ideolog genom tiderna, men om jag får bestämma så är han är en av de största. Jag tycker nästan att det är bra att han står lite i skuggan av Maria, det triggar honom på ett bra sätt. Vi som sett dem på nära håll vet att de är jämlikar. De fungerar utmärkt bra ihop och det har inte med personkemi eller annat hokuspokus att göra. Det beror på att de är förnuftiga människor som vet att de inte konkurrerar med varandra, utan med de andra partierna. Peter är en handfast, känslosam politiker med mycket erfarenhet och stor kapacitet att forma ny politik. När jag jobbade i dagligvaruhandeln så lärde jag mig att det är nya eller utvecklade varor som driver ett varumärke. På samma sätt är det nya sätt att hantera politiska frågor och förnyelse som driver politiken. Peter har också en värdefull förmåga för timing.

Peters utspel om politik för god mat på Almedalen skulle jag också kunna skriva en hel del om. Samarbetet med Carola Magnusson klaffade hur som helst bra. Det var jag som sammanförde dem. Peter lyfte med sitt utspel matpolitiken till högre höjder, från jordbrukspolitikens komplicerade fält. I Almedalen ådrog jag mig förmodligen den lustigaste arbetsskadan genom tiderna - jag skulle flytta talarstolen inför Peters tal på stora scenen och fick den bastanta klumpen till talarstol på stortån. Blodet sprutade och när nageln efter några månader slutligen föll av så visade det sig att tillväxtämnet i nageln skadats. Jag får leva med en fuling till stortånagel som minne av Almedalen 2009.

Självklart tyckte jag att det var apa att inte riksdagskansliet ville fast-anställa mig efter vikariatet gick ut. Men sett i backspegeln så var det mycket bra. Dels har faktiskt Miljöpartiet lite för många anställda, ytterligare en fast anställd hade nog inte varit så lyckat. Men framförallt var det en suverän anledning för mig att kandidera som list-etta till MP-kommunlistan i Uppsala. Du ska vara politiker - inte någon fjösig tjänsteman, sa en av mina bästa vänner till mig på skarpen.

Och där är jag nu. Redo för 2010. De stora händelserna 2010 är självklart valet 19 september med stora möjligheter till rödgröna framgångar, kronprinsessbröllopet kommer inte att gå någon förbi och Uppsala kommer att grönska ovanligt vackert i vår då 700 gröna politiker gästar vår stad för Miljöpartiets kongress under kristihimmelshelgen 13-16 maj.

Gott grönt nytt år!

Professorerna får på nöten

Det är som en julklapp att professorerna på SLUs instution för markvetenskap blir avslöjade som oseriösa i SLUs granskning.

SLUs institution för markvetenskap får i en extern granskning stark kritik för att ha en Besserwisser-attityd och vara omotiverat antagonistisk mot andra synsätt än forskarnas eget.
T ex sägs om institutionens professorer (på sid 406 ff) att de "anser sig själva ha en mission att upplysa världen i kontroversiella ämnen och korrigera missuppfattningar när det gäller ekologiskt lantbruk". Det är professorerna från denna institution som med jämna mellanrum använder media för att angripa ekologiskt lantbruk.

Denna kritik är en del av en heltäckande utvärdering av SLUs forskning och fortlöpande miljöanalys som universitetets styrelse beställt och som pågått under 2008 och 2009. Utvärderingen har genomförts av 15 vetenskapliga paneler.

Generellt får forskarkvaliteten på SLU bra betyg.

När jag jobbade på Coop för Änglamark mötte jag dessa professorer (Kirchmann och Bergström) i Änglamarksrättegången. Redan då var de hysteriska motståndare mot ekologisk produktion och de lämnade tex in forskningsrapporter som bevis som de påstod var publicerade, när de i själva verket var refuserade. I samband med rättegången försökte vi kartlägga professorernas möjliga extrainkomster från agrobusinessföretag, men det var tyvärr alltför svårt.

Halkbanan lagd på is?

Regionfullmäktige i dag behandlade för ovanlighetens skull en interpellation. Jag hade ställt en fråga till regionförbundets ordförande Arne Sandemo om Regionförbundet kan agera för att skapa möjligheter att snabbt få till stånd en centralt placerad modern trafikövningsplats och halkbana i Uppsala län så att vi kan öka trafiksäkerheten och nå nollvisionen.
Både körkortsaspiranter och yrkesförare får i dag åka långväga för att öva halkkörning.

Mycket bra fråga, tyckte många - hela höger-vänsterskalan var med på noterna, även KSO i Uppsala, som enligt väl underrättade källor lagt frågan om halkbana på is till 2015. Men nu hoppas jag att Regionförbundet tillsammans med Trafiksäkerhetsrådet sätter lite eld i baken på alla de intressenter som är viktiga för projektet. Helt uppenbart kan det finnas fler kommuner än Uppsala som har nytta av en modern trafikövningsplats.

Min kompis Johan sa igår, lite underfundigt: Dålig timing på den där interpellationen - nu är ju hela Uppsala en halkbana. Helt riktigt i och för sig, men det är mycket bättre att öva på halkbana än i trafiken, för trafiksäkerhetens skull. Och ingen kan ju klaga på aktualiteten.

Teater Blanca firar 10 år

Jag har varit och firat en 10-åring som gillar att skratta, sjunga, dansa och uppträda - Teater Blanca! Med ett litet urval av låtar från pjäser som de spelat de senaste tio åren jubilerade teatern. Ensamblen avslutade med ett toppennummer från Herr A:s pengar, deras senaste pjäs som också spelas under vintern/våren. Budskapet var helt klart riktat till oss makthavare ;-)

Jag har ofta hört dom säga
Den enes död är den andres bröd
Men det har jag aldrig fattat
Nej, nej - det har jag faktiskt aldrig förstått

Men jag fattar att
Pengarna är runda
För att dom ska rulla
Pengarna är runda
För att dom ska rulla

Så varför ska en gammal gubbe
Samla massa pengar i en gammal box
Om deras Gud hade haft någon humor
Hade han flyttat pengarna till oss

För vi vet att pengarna är runda
För att dom ska rulla
Pengarna är runda
För att dom ska rulla


Jag är glad att jag inte var enda politikern som firade Blanca. Vänsterns kommualråd Ilona Szatmari Waldau kom förbi en sväng. Men varför var inte något av den borgerliga alliansens kommunalråd där? Teater Blanca är en pärla i Uppsalas kulturliv.

Uppsala - bästa MP-länet!

SCB har i dag presenterat sin stora undersökning om partisympatier, dvs "bästa parti". I Uppsala län landar MP på härliga 12,2 procent! Valkretsarna Stockholm stad och Malmö ligger bättre till, men inget annat län slår oss.
Det innebär också att vi har högre sympatisiffror än 12,2 procent i Uppsala kommun. Undersökningen är en bra värdemätare på att de gröna frågor vi i Miljöpartiet driver också är viktiga frågor för uppsalaborna. Uppsala län kan bli mycket grönare! Heja oss!

Biologisk kunskap från förr och nu

För en dryg månad sedan hade Naturskyddsföreningen i Uppsala län 100-års-fest för sin förening. Naturvården i Sverige fyller jämnt i år. På festen delades det ut en utmärkelse - silverfalken. Utmärkelsen tilldelades Tord Ingmar.
Tord Ingmar har på flera sätt blivit en historisk person redan under sin livstid. När Uppsala kommun, som första kommun i Sverige utsåg en kommunbiolog, var det just Tord Ingmar som anställdes.
Om jag inte är fel informerad har Uppsala kommun som mest haft fem kommunbiologer. Under den borgerliga mandatperioden vi nu är inne i har antalet minskat från fyra till en. Det är oroväckande. Biologisk kompetens behövs i en kommun.
Jag håller just nu på att sammanställa Miljöpartiets synpunkter på förslaget till översiktsplan, som beräknas att antas i kommunfullmäktige i juni nästa år. Jag samlar på mig synpunkter från medlemmar, medborgare och företrädare för olika föreningar och försöker peppa alla som jag pratar med att vara aktiva i debatten.
Utmaningarna för Uppsala är stora. Frågan är ju inte om Uppsala ska växa, utan hur Uppsala ska växa. Det får mig att ständigt komma att tänka på Tord Ingmar och vad han brukar säga om att inte bygga bort naturen i staden, om att bevara landskapsbilden och skydda den biologiska mångfalden. Jag läser i Tord Ingmars bok "Naturvårdsinventering av Uppsalatrakten" från 1968 om synpunkter på tätortsutbyggnad och översiktsplanering. Mycket som står där håller än i dag och läsningen ger mig uppdaterade kunskaper!
Men i dag är de biologiska kunskaperna väldigt mycket mer utvecklade. Nu handlar det om att använda de kunskaper som på engelska kallas green urbanism och resilience. På Stockholm resilience center finns det mycket att hämta när det gäller hur resiliensen kommer in i översiktsplaneringen.

Äntligen förbuds-30!

Jag firar i all enkelhet med en kopp te att Liv Hahne (M) talar sig varm för förbuds-30 i Uppsala! 30 km i innerstan för att förhindra biltrafiken! Jag nyper mig i armen. Att inte det också blir dubbdäcksförbud kan man ju nästan bjussa på när Liv Hahne och Moderaterna i Uppsala tvingats till en sådan här enastående prestation! Ska vi få se en ändring i Bäverns gränd-frågan nu också?
(Etersom jag normalt sett är sparsam med utropstecken så förstår ni väl att det här är något alldeles extra...)

Demokratins trotjänare

Kommunfullmäktiges kvällssammanträde har just avslutats. I morgon kväll fortsätter det. En diskussion som inte hann avslutas och som fortsätter i morgon är frågan om vi ska utreda att Kommunfullmäktige i Uppsala också har dagsammanträden. Kanske vartannat möte på dagen och vartannat på kvällen?

Det vore klokt att skapa mer moderna mötesformer, tror jag. Man kan inte klandra människor som jobbat en hel dag, inte hunnit äta middag, inte hunnit hem emellan, att vara slöa bara för att de är så himla trötta på ett kvällsmöte som förlänger deras arbetsdag med 5-6 timmar. Men tar vi ansvar för Uppsala med ett gäng utpumpade människor vid rodret?

Flera, framförallt moderata män, tog närmast till brösttoner och sa att det innebär att de inte längre kan vara politiker. De kan minsann inte ta ledigt från jobbet. Dessutom, menade de att, det faktum att det heter fritidspolitiker skulle innebära att vi har möten på kvällarna. Och att det kommer stå kommunen dyrt.
När demokratiutredningen genomfördes för ett antal år sedan gjordes en rapport som handlar om fritidspolitikerna - Demokratins trotjänare. I utredningen framträdde flera politikertyper: Idealisten som känner en plikt att uppoffra sig och ser snett på broilertendenser och betonar att de inte är politiker som ett yrke. Ideologen styrs inte av plikt, utan brinner för uppdraget. Resultatpolitikern är starkt handlingsorienterad och pragmatisk av sin natur. Den lojale trotjänaren har varit med länge och är inte någon karriärist. Karriäristen arbetar hårt, bygger nätverk och vill synas. De flesta riktiga politiker är säkert en blandning av dessa politikertyper.

Det här kanske inte har så mycket med mötestiderna att göra - men jag ville mest kolla upp om det fanns någon slags politikertyp som betonar att fritidspolitik är på fritiden och inte på arbetstid (Idealisterna) - och så var det. Det som slog mig var att vi kanske håller på att få en förskjutning bland dessa politikerroller nu? När demokratiutredningen skrevs var Karriäristen en ovanlig typ. Nu skapar utvecklingen med sociala medier en helt annan möjlighet att vara aktiv och synlig.

Jag tror på att stärka fritidspolitikernas förutsättningar. Det är så mycket snack om att politiker tjänar så mycket (dvs heltidspolitiker) att fritidspolitikerna är de som riskerar att få dåliga villkor. Det bör finnas rimliga villkor för fritidspolitiker oavsett man är man eller kvinna, ung eller äldre, har småbarn, är funktionshindrad, är soloföretagare med höga fasta kostnader, studerande osv.

För att en fritidspolitiker ska göra ett bra jobb, ska man inte enbart gå på de möten som nämnder och fullmäktige har, utan man ska också möta partiets medlemmar och väljarna på olika sätt. En viktig förutsättning för fritidspolitikerna är att partiorganisationerna fungerar. I Uppsala har vi förhållandevis små medel till partiernas politiska sekreterare (Det borde öka). Och så har vi möjligheten för fritidspolitikerna att kunna delta - jag tror att dagsammanträden skulle kunna underlätta för morgondagens moderna politiker. Vi kanske åtminstone kan komma bort ifrån arbeta-90-timmar-per-vecka-idealet?

Fallet Karolina Hilding

Folkpartiets kommunalråd i Uppsala Karolina Hilding fick inte fortsatt förtroende av medlemmarna i Folkpartiet, placerades längre ner på FP-listan och hoppade därför av kommunpolitiken förra veckan. Som kvinnlig politiker så känner jag med Karolina, utan att göra någon som helst värdering om hennes kvaliteter som politiker. Provval och interna processer i ett parti kan utvecklas till en röra av fin demokrati och tjyv- och rackarspel. Det är ju inte så konstigt - det handlar om makt. När det är som värst är TV-programmet Robinson rena barnleken jämförelsevis.

Visst är det intressant att diskutera kvinnors villkor i politiken och andra frågor som känns aktuella. Men det intressanta med fallet Karolina Hilding är ändå att ett kommunalråd i majoritet får sluta. Det visar faktiskt att inte ens ett av de större borgerliga partierna ger den borgerliga alliansen i Uppsala godkänt.

Nu behövs maktskifte - vi rödgröna är beredda att ta över. Ikväll jobbar vi ihop oss om gemensamma ställningstaganden vad gäller kommunens översiktsplanering.

Andra bloggar om: kvinnor i politiken, Uppsala, Rödgrönt samarbete

Kuckelimuckel och muckelimackel i Ärnafrågan

När Ärnafrågan var uppe på samråd i kväll inleddes mötet med att miljöprövningsdelegationens ordförande informerade att man inte fick filma eller fota i lokalen. Det var dock ok att ta upp på band. TV4-reportern fick göra intervjuer utanför lokalen, medan radio Uppland fick göra jobbet inne i lokalen. "Allt är bara en massa skitsnack. Visst får man filma och spela in. De försöker bara vara smarta för att ingen ska kunna bindas upp till något..." skrev MP:s Alf Karlsson, jurist, tidigare anställd av kommunen på min facebooksida. "En vanlig ordning på denna sortens möten dit folk ska kunna komma och säga sin mening - även anonymt - utan att riskera att bli filmade och bandade. Radion lever under pressreglerna vilket inte privatfilmare gör." skrev tillförordnade landshövdingen Leif Byman. Men TV och radio måste båda verka under pressreglerna, eller hur?

En annan sak som stör mig är att Försvaret slösar skattepengar på miljöprövningsprocessen. De påstod på mötet att de inte har något slags riktigt avtal med något civilflygbolag utan får se om det finns någon som är intresserad när tillståndet är klart. Med tanke på alla skumrask-skriverier om Uppsala Air i pressen, så borde väl Försvaret fundera ett litet ögonblick om den kostnad de nu tar för denna process kommer vara till någon nytta? Det som är ännu mer irriterande är att Försvarsmakten bereder väg åt en civilflygsverksamhet genom att projektansökan inte behöver genomgå samma procedurer som det skulle behövt göra om de det civila flygplatsföretaget skulle ha stått för ansökan. Nu kan till exempel inte miljöorganisationer överklaga, och det finns bara en instans för överklagande - regeringen. Jag vet att Försvaret agerar i enlighet med lagen och att de inte gör något formellt fel, men kan ingen ändra lagen så att Försvaret bara får ta genvägar när de håller på med saker med försvarsändamål, inte för civila projekt?

Att den här cirkusen inte handlar så hemskt mycket om någon grundläggande miljökontroll av projektet, utan snarare är ett politiskt beslut som den borgerliga alliansen vill driva fram är ganska tydligt nu. Niclas Malmberg skriver i sin blogg att det skäl som Försvaret anger varför de inte ger några svar på frågorna om vilka klimateffekter flygplatsen kommer ge, är att de enbart kan hänvisa till den borgerliga majoritetens i Uppsala kommuns remissvar. De stödjer sig alltså på dem som sagt att de lutar sig på resultatet av miljöprövningen. Oj vad de lutar sig mot varandra... Svajigt bygge... när ska korthuset rasa?

Strategier för sociala medier

Inför processen att ta fram en budget ordnade Kommunledningskontoret ett seminarium och workshop om sociala medier.

Kommunens informationsavdelning höll grundkurs för politiker och chefer på kontor och i bolag. Det är ju kanske inte så konstigt att kunskapsnivån och inställningen är på olika hög nivå. Men det blir ju på gränsen till komiskt när moderatpolitiker utbrister: Det finns väl inga politiker på FaceBook, eller när kristdemokratpolitiker säger: Nu ska jag hålla käften för att inte hamna på You Tube.

Jag facebookade och twittrade lite under mötet och fick bra kommentarer utifrån. Bland annat från Teater Blanca. Kul!

Uppsala Stadsteater låg steget före alla och hade en policy för att få medarbetarna att vara aktiva. Kul. Hoppas den är bra och kan vara inspiration till andra verksamheter i kommunen också. Kulturkontoret var också väldigt bra. Och självklart kan jag hålla med om att vissa nämnder knappast ska kommunicera så mycket alls. Chefen för överförmyndarna sa bra saker om det. Självklart behöver man hitta sätt att diarieföra och hantera information på ett korrekt sätt. Diarieför twitterkommentarer som telefonsamtal, sa någon.

Att kontakten med medborgarna kan förbättras är helt uppenbart. Men jag blir lite trött av de som omedelbart måste börja tala om teknikstress och att det här inte kan vara bra eftersom man inte når alla. Men med vilken information når man alla? Om vi inte löser alla informationsproblem som vi haft i alla tider så är tydligen inget värt, enligt de som resonerar på det sättet.

Den kanske intressantaste diskussionen var om man kan kommunicera både privat och "i tjänsten". Flera tunga chefer hävdade att man absolut inte kan kombinera detta. I min grupp var jag då tvungen att påminna om att högsta chefen i kommunen Facebookar just på det sättet.

Som politiker är privat och offentligt rätt sammanfallande. Och det handlar inte om att hålla käften för att inte hamna i fokus - utan att faktiskt säga saker som är genomtänkta. Det var dock få politiker i min grupp som verkat ha funderat på grundregeln nr 1 när det gäller information: Var personlig, inte privat. Inte alltid så lätt, men smart om man är en offentlig person.

Grattis Gunnar!

Det är alltid roligt när det går bra för ens vänner. I går blev min kompis Gunnar Rundgren hedersdoktor på ett universitet i Uganda. Exakta motiveringen känner jag inte till, men det har med all sannolikhet att göra med att Gunnar så frikostigt delat med sig av alla sina kunskaper om ekologisk odling, certifiering och hur man får verksamheter att blomstra.

Gunnar är den allvarlige optimisten. Han är professorssonen som blev bonde och bonden som fick tunga poster som ledare och rådgivare i stora internationella organisationer. Han är inte bara kunnig, han har vett att använda kunskaperna också. Han är verkligen förtjänt att bli med hatt.

Hedersdoktorerna flockar sig liksom i bekantskapskretsen. När vännen Fredrik Sjöberg blev hedersdoktor på SLU bara för någon månad sedan höll han en underhållande föreläsning med titeln: Bidrag till kännedomen om den akademiska felparkeringens konst. Fredrik sa då att bli hedersdoktor - det är att få åtnjuta en slags akademisk immunitet, ungefär som en diplomat.

För Gunnar tror jag att det blir utmärkt.

Grattis!

Språkkunskaper

Eftersom FP har landsmöte så kommer jag osökt att tänka på de otaliga debatter mellan Jan Björklund och Maria Wetterstrand, där Maria försökt övertyga Björkis om de stora fördelarna med modersmålsundervisning och flerspråkighet. Jag hoppas att skolorna i Uppsala framöver ska gå i bräschen för en modern språkundervisning och även undervisning i tex matte på modersmålet. Om någon har goda exempel och goda förslag för Uppsala så får ni gärna höra av er så att vi kan driva fram suveräna politiska beslut!
I dag skriver också journalisten Anders Pihlblad om flerspråkighetens fördelar på sin blogg.