Med rätt att utmana

Utmanarrätt är modeordet bland de borgerliga partierna som vill privatisera i Uppsala kommun. Företagare som jag är kan jag se poänger med den fria företagssamheten, men varför vill de borgerliga företrädarna privatisera bibliotek? Jag skrev en debattartikel i UNT igår:

Att läsningen och det svenska språket måste främjas är en kulturpolitisk ståndpunkt som jag uppfattar har bred politisk enighet. Bibliotekens ställning som kommunal kärnverksamhet är själva grundbulten för att läsningen ska kunna främjas.

Kommunalrådet Karolina Hilding (fp) säger i Dagens Nyheter (13/11) att hon vill att vissa av Uppsalas bibliotek ska läggas ut på entreprenad och hon säger att "verksamheten ska drivas på bästa sätt, och i många fall finns inget självändamål med att kommunen ska syssla med verksamheten". Allt som inte är myndighetsutövning kan per definition omfattas av den nya utmanarrätten, anser det borgerliga kommunstyret i Uppsala. Sveriges författarförbund protesterar mot privatisering av bibliotek. De hänvisar till förbundets policy för folk- och skolbibliotek, samt kräver en lagändring för att bibliotekslagens krav om avgiftsfria lån och tillgänglighet av biblioteksverksamhet ska skärpas.

Det måste finnas livskraftiga bibliotek i skolorna, på sjukhusen, i stadsdelscentrum och i kommunens kransorter. De är mycket betydelsefulla och får inte rustas ned genom en missriktad privatiseringsiver. Stadsbiblioteket utgör själva navet.

På biblioteken finns böckerna och bibliotekarier som inspirerar till ökat läsande. Biblioteken har också en funktion av mötesplats som både är mångkulturell och generationsöverskridande. Särskilt viktigt är det att bevara biblioteken i orter som Järlåsa och Knutby, där de fria mötesplatserna är få.

Sverige är ett litet land och svenskan är ett litet språk. Därför är de svenska författarna beroende av ett stipendiesystem som helt enkelt kompenserar att deras böcker inte har en omedelbar tillgång till en jättestor världsmarknad. Utlåningen på biblioteken ger Författarfonden drygt 100miljoner att fördela som författarpenning och stipendier till svenska författare. Men för att systemet ska upprätthållas så krävs att våra bibliotek ska vara kvar, att öppettiderna blir mer generösa och att utlåningen ökar.

Till skillnad från de kulturpolitiska krav som bygger på att klassiska verk ska premieras i kulturkanoner, så gynnar den här typen av kulturpolitik de författare som är aktiva i dag, som skriver utifrån aktuella värderingar och som upprätthåller och utvecklar det svenska språket.

Sveriges författarförbund pekar också på att de försök som gjorts av privatisering av bibliotek i stort misslyckats. I praktiken finns det ingen anledning för den borgerliga majoriteten att privatisera sådan verksamhet som inte får incitament att jobba på företagsmässiga villkor med ökande intäkter. Det finns ingen ekonomisk potential i skattefinansierad verksamhet som i stort enbart innebär kostnader.