Är det någon skillnad på huckle och hijab?

För ett par veckor sedan så manifesterades minnet av Fadime Sahindal. Det var nio år sedan hon dödades. På kvällen var det ett politikersamtal - och även om det var Malena Ranch, som förde Miljöpartiets talan - så var jag också där. Det var ett intressant samtal med många intressanta vinklar om hur hedersrelaterat våld, eller skamrelaterat våld som det också kallas, kan motverkas och stoppas.
En fråga som jag tog upp är hur viktigt det faktiskt är att vi döper en plats, en gata eller en park i Uppsala efter Fadime Sahindal. Det är en fråga som min kommunalrådskollega Ilona Szatmari Waldau (V) driver hårt. Jag tror att flertalet politiker oavsett partifärg vill det - men det har blivit lite av en långbänk då frågan parkerats i namngivningsnämnden. Anledningen att det är så viktigt är att det är en symbolisk fråga. När platsen finns kommer det bli så mycket lättare att prata om frågan, den kommer ständigt vara aktuell och ingen kan längre sopa den under mattan.
Frågan om att namnsätta en plats efter Fadime bör lyftas upp på strategisk kommunalrådsnivå och jag har redan sagt till Mohamad Hassan (FP) att jag tycker vi borde enas om att lagom till hedrandet av Fadime nästa år ska platsen finnas. Jag tycker att det ska vara ett torg, jag tycker att det ska vara centralt och jag tycker att det inte enbart är en fråga för namngivningsnämnden. På resecentrum kommer en ny ingång i söder att skapas. Det kan vara en bra plats. Där rör sig många människor, det är centralt och vi gömmer inte undan frågan utan visar upp den för både invånare och besökare. Det finns säkert andra lämpliga platser också, men jag har inte hört om några konkreta förslag.
Efter mötet har jag tänkt mycket på det som en kvinna från Radio International Uppsala, RIU 98.9 FM, sade. Hon lyfte upp kvinnornas, mammornas och mor- och farmödrarnas roll.
Jag har tänkt en del på min egen mormor och farmor sedan dess. De är båda döda sedan länge och jag minns inte om det var farmor eller mormor som jag pratade med, men jag minns helt klart att en av dem sa att en av de viktigaste framstegen under hennes livstid var kvinnornas frigörelse. Den tid där kvinnor i frireligiösa Norrland behövde bära huckle för att visa sin underdånighet mot kyrkan var historia och passé. Min mormor blev på 20-talet kallad hora när hon klippte håret kort. Huckle eller hora - det var för 100 år sedan. Hijab eller hora - det är idag. Vem sa att inget är nytt under solen. Dags att göra samma resa en gång till, dags för mer kvinnofrigörelse. Resan kanske kan få sin verkliga början på resecentrum i januari 2012?