Grön orm

Rickard Malmström, hunden Hobbe och jag gjorde en liten eftermiddagsutflykt till Vedyxaskogen för att kolla in strövområdet. Blåbären är små i år, hallonen också - men goda, så det lönade sig att plocka lite. Vi strövade, konstaterade att kommunen måste ta bort en skylt om att det skulle gå att åka rullstol runt viltvattnet (det går faktiskt inte). Men grillplatsen och utsikten fungerar helt klart för alla.

Förutom mötet med en lösspringande ful sönderavlad jycke var naturupplevelsen helt klart lyckad. Tre minipaddor, en liten liten skogsödla, två hägrar, korpar i full aktion och någon visslande rovis - osäkert vilken. Vi pratade också om hur Rickard tyckte att det funkade att debattera äldrepolitik mot Gustaf von Essen i TV4 Uppsala, ett helt nytt politiskt fält för Rickard. Med tanke på Jannes kommentar gick det ju bra och några av våra viktigaste synpunkter kom fram - äldrevården håller inte måttet och kommunen kan själv ha en mycket bättre kontroll så att de företag som bedriver äldreomsorg lever upp till de krav som ställs och åtgärdar brister innan problem för de äldre uppstår. Rickard tog också upp frågan om maten, där vi i MP starkt driver att hemtjänsten ska kunna börja laga mat med de äldre, så att smaken och aptiten kommer tillbaka, samt näringen kommer ner i magen och inte ligger kvar i en svart plastlåda.

När vi var inne i skogen ringde kommunens viltvårdare till Rickard och frågade om han kunde åka till Malma Backe och ta hand om en grön orm på en villatomt. Visst, sa Rickard. Grön sa familjen som hade ormen. Det där med färger är komplicerat, sa Rickard. Till mig sa han att det med all säkerhet var en snok och att snokar på sin höjd är olivfärgade. Vi var snabbt på plats. Ormen klättrade i en buske i ett stenparti med en liten damm. Rickard tog ormen som tömde tarmen, men sedan var det som vilken orm som helst på gamla tiders Allsång på skansen. Den bits inte, den är inte giftig. Kröp på armen och mellan fingrarna på Rickard. Visst är den fin, sa Rickard. Mamman var nog lite tveksam. Rickard, pedagogen, berättade att ormen nog ville ha lite vatten och därför krupit upp där den var, att den var tio år ungefär och att den nog bott i närheten av huset i hela sitt liv, utan att familjen sett den förut. Ni kommer förmodligen inte se den igen sa han och släppte den fridlysta ormen utanför staketet till villan. Jag kan intyga att ormen var snygg och att den åtminstone skimrade lite i grönt. Snygg färg.