Det har varit många simmande aspar i Fyrisån i mina tankar den här vintern. En och annan gammal asp med hackspettshål har jag väl beundrat under en söndagspromenad på sistone också. I kväll fick jag ett sorgligt besked om en helt annan sorts Asp - om Ivan - som nu lämnat jordelivet. Så många gånger jag tänkt att om man ändå kunde spela in alla de historier som Ivan berättade på adakmål. Han var berättarkonstens okrönte mästare. Jag kommer alltid minnas det som några av livets absoluta höjdpunkter alla de gånger jag suttit där på kökssoffan hemma hos Ivan och Ellen.
1 kommentar:
Lessen också. När jag började mitt första jobb var Ivan vaktmästare där. Han var full av historier - ibland tror jag att han försökte få den unga lärarinnan att tappa fattningen lite med de mest drastiska! Han var också full av gamla visdomsord, av det lite mer dråpliga slaget, t.ex. att trampcykeln varit en välsignelse för den mentala hälsan i övre Norrland, den tog kål på den värsta inaveln...
Skicka en kommentar