Dagens möte med kommunstyrelsen blev till slut så sömnigt att det höll på att sluta med att de borgerliga partierna inte var beslutsfäiga -- Karolina fick springa ut och vifta in alliansfåren. Det var ganska nära att jag rent av skulle fått tjänstgöra som deras förstaval av ersättare i oppositionen.
Det kan inte vara så lätt och uppiggande att tillhöra partier där det förväntas av en att man ska vara så himla tyst. Det är ju en ytterst måttfull delaktighet från de borgerliga politikernas sida i debatten i såväl kommunstyrelsen som kommunfullmäktige. Konstigast är egentligen att Karolina Hilding är så extremt tystlåten. Hon säger hart när ingenting på kommunstyrelsens möten. Lite synd, tycker jag.
Jag kan ju inte låta bli att skriva om att en ny het namnfråga dykt upp. Namnberedningen vill döpa järnvägsparken till Gunnar Leches park. Jag var tvungen att fråga om det inte var rimligt att undersöka om det finns någon praxis kring om man döper en plats efter arkitekter som inte har någon direkt koppling till platsen. Det var det ju ingen som visste exakt, men kommunledningskontorets tjänstemän tyckte att det lät rimligt att man inte gör så. En borgerlig politiker blev hetsig och ville försvara att parken skulle uppkallas efter den en gång i tiden så viktige stadsarkitekten. Ja, ja... namnberedningen är ett gäng riktiga stofiler som inte tänker på timing, detaljer och om parker designats för ett speciellt ändamål och bör namnsättas därefter -- men på kommunstyrelsemötet framkom i alla fall att namnberedningen nu ska gå på kurs för att lära sig namnsättningens grunder. Äntligen!
Sedan var Niclas och jag lite proaktiva och såg till att borgarna lyckades lyfta in sitt eget klimatkrav i fokusplanen.
-Vi förstod inte att det skulle vara så viktigt, sa Gunnar Hedberg till mig efteråt. Men de kunde ju inte gärna rösta emot. Hmmm... Det förklarar kanske något av det ständiga glappet mellan ord och handling.
Andra bloggar om: Uppsala, klimat, Gunnar Leches park, moderaterna, folkpartiet, miljöpartiet, politik, Gunnar Hedberg, Karolina Hilding
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar