Tur att jag inte plockat några bär

I dessa bärtider är det bra att man har en frys tänker jag. Men tji fick jag. Precis hemkommen efter lite semester upptäckte jag att min lilla frys exploderat inifrån, den hade uppenbart fått fnatt av värmen och producerat is i stora mängder - så pass att dörren börjat sin resa utåt, med följd av att det växte mer och mer is. Jag bävar för nästa elräkning. Avfrostning, bums. Men en kylfrys som ballat ur är ingen bra kompis - läge att skaffa en ny. Och kanske också en spis och en något snyggare fläkt.
Med minimalt med tid tänkte jag att man får satsa på ett säkert kort. Något företag som förmodligen har lite högre servicegrad, även om priserna inte är helt pressade. Frågan är nu om ens ordet servicegrad existerar längre?
Jag ska inte trötta ut er med en lång och krånglig historia. Men droppen var när säljaren ringer mig efter jag betalat och gått från butiken. - Fläkten finns inte att få tag på, säger han. Företaget i Norrland kan leverera först i slutet på augusti, början av september. - Nähe, säger jag. Finns det ingen annan fläkt? - Jo, det finns en liten enklare. - Och då är väl den lite billigare, säger jag. - Nej, den är dyrare. Jag ifrågasatte om den verkligen var enklare fast dyrare och då sa säljaren: - Ska vi låta hela köpet gå tillbaka? Nu pratar vi om vitvaror för sisådär 15000 plus kostnader för en installatör/montör (och som var jäkligt svårt att hitta en tid med) och flera timmars joxande hit och dit om val av varor som sedan visade sig utgått eller inte finnas tillgängliga. Då blev jag rätt ärlig. - Ska köpet gå tillbaka?? Vad är du för försäljare? Vill du överhuvudtaget sälja något, undrade jag. Jag kommer väl in i eftermiddag igen och gör upp med dig.
Jag var på Ica och handlade. När jag skulle betala i kassan ringde försäljaren igen. - Den var inte dyrare, sa han. Tillbaka i affären konstaterade säljaren att han nog skulle fått skäll av sin chef om han låtit köpet gå tillbaka. Tacka f-n för det. Frågan är om det inte hade varit värt det.

Grön orm

Rickard Malmström, hunden Hobbe och jag gjorde en liten eftermiddagsutflykt till Vedyxaskogen för att kolla in strövområdet. Blåbären är små i år, hallonen också - men goda, så det lönade sig att plocka lite. Vi strövade, konstaterade att kommunen måste ta bort en skylt om att det skulle gå att åka rullstol runt viltvattnet (det går faktiskt inte). Men grillplatsen och utsikten fungerar helt klart för alla.

Förutom mötet med en lösspringande ful sönderavlad jycke var naturupplevelsen helt klart lyckad. Tre minipaddor, en liten liten skogsödla, två hägrar, korpar i full aktion och någon visslande rovis - osäkert vilken. Vi pratade också om hur Rickard tyckte att det funkade att debattera äldrepolitik mot Gustaf von Essen i TV4 Uppsala, ett helt nytt politiskt fält för Rickard. Med tanke på Jannes kommentar gick det ju bra och några av våra viktigaste synpunkter kom fram - äldrevården håller inte måttet och kommunen kan själv ha en mycket bättre kontroll så att de företag som bedriver äldreomsorg lever upp till de krav som ställs och åtgärdar brister innan problem för de äldre uppstår. Rickard tog också upp frågan om maten, där vi i MP starkt driver att hemtjänsten ska kunna börja laga mat med de äldre, så att smaken och aptiten kommer tillbaka, samt näringen kommer ner i magen och inte ligger kvar i en svart plastlåda.

När vi var inne i skogen ringde kommunens viltvårdare till Rickard och frågade om han kunde åka till Malma Backe och ta hand om en grön orm på en villatomt. Visst, sa Rickard. Grön sa familjen som hade ormen. Det där med färger är komplicerat, sa Rickard. Till mig sa han att det med all säkerhet var en snok och att snokar på sin höjd är olivfärgade. Vi var snabbt på plats. Ormen klättrade i en buske i ett stenparti med en liten damm. Rickard tog ormen som tömde tarmen, men sedan var det som vilken orm som helst på gamla tiders Allsång på skansen. Den bits inte, den är inte giftig. Kröp på armen och mellan fingrarna på Rickard. Visst är den fin, sa Rickard. Mamman var nog lite tveksam. Rickard, pedagogen, berättade att ormen nog ville ha lite vatten och därför krupit upp där den var, att den var tio år ungefär och att den nog bott i närheten av huset i hela sitt liv, utan att familjen sett den förut. Ni kommer förmodligen inte se den igen sa han och släppte den fridlysta ormen utanför staketet till villan. Jag kan intyga att ormen var snygg och att den åtminstone skimrade lite i grönt. Snygg färg.