När jag såg Teater Blancas pjäs Herr A:s pengar blev jag positivt överraskad. Jag trodde att jag skulle få se några glada hudik-kopior men upptäckte en teater med klass. I går var jag på Resenärerna - Teater Blancas uppsättning som utspelar sig på en tågstation någonstans i Europa.
Alla åskådare har med sin egen imaginära resväska och resan är upplevelserik. Precis som på en hetsig tågstation drabbades jag av en mängd olika intryck. Skådespelarna tar hjälp av kända poeters verk. Vi rör oss ständigt framåt, det går som tåget, men emellanåt stannar vi upp - på en parkbänk upptäcker vi de små väntans ögonblicken.
Jag är fortfarande helt tagen av charmören Petter som med sin axelryckning och sitt leende överträffar de flesta skådespelares förföringsteknik på scen.
Dessa skickliga ledare för Teater Blanca. Det blir första pris för casting i år också. Att utnyttja en skådespelares naturliga förutsättningar är självklart a och o för en regissör. Att regissören kan utveckla en funktionsnedsättning till ett nödvändigt uttryck i en teaterpjäs är säkert en skarp utmaning. Något som Magnus Dahlerus och co klarar fenomenalt bra.
Resenärerna gör en varm inombords hur jäkla kallt det än är ute. Teater Blanca väger tungt, Teater Blanca gör teater som berör.
Gå och se!
