Vi vandrade runt på Gunnars marker och gick också över 6-miljonersbron över E4. Massor av holkar var befolkade med starar, entitor, kattugglor, talgoxar, trädkrypare och andra. Bina hade sina holkar. Tornseglaren sitt specialgjorda krypin.
Jag kom att tänka på hur det var hemma på tomten i Bonäset när jag var liten. Där flyttade alltid blåmesen eller talgoxen in, men så fort den svartvita flugsnapparen kom så blev de utkörda. Hemma hos Gunnar har talgoxen utvecklat en speciell taktik. När flugsnapparen kommer har talgoxen redan ägg. Talgoxhannen sätter sig ointresserat utanför holken när flugsnapparen kommer. Honan ligger och ruvar. Den svartvita flugsnapparen är där och kollar flera gånger. Kikar och kikar. Sedan flyger han iväg och när han kommer tillbaka har honan flugit ut och flugsnapparen tittar in och ser att det ligger ägg i boet. Då blir han lite förvirrad och far därifrån.
Det är bara när talgoxarna börjar försvara sig som flugsnapparen hetsas att ta över holken, sa Gunnar. Smart talgoxe det där. Talgoxarnas Gandhi har nog starkt överlevnadsvärde.