Nationalnyckeln har varit omdiskuterad sedan början. Nu har återigen en liten anti-kampanj dragits igång. I dagens UNT skriver en surmagad SLU-pensionär att pengarna kan användas till något bättre och talar sig förvånansvärt varm för mindre bekämpningsmedelsanvändning. Fint det. Men det ena goda skämmer inte det andra goda, som min mormor brukade säga.
Jag har vid tidigare tillfällen kallat Nationalnyckeln för ett jättelikt propagandajippo för miljöpartiet på skattebetalarnas bekostnad, skriver Lars Christersson, och anklagar SLU för att gått på jippot. Kul att Miljöpartiet äntligen får lite goodwill, även om det mer handlar om propaganda för naturen. Ändå är det bara att rikta tankarna till Maria Wetterstrand, Åsa Domeij och de andra miljöpartisterna som förhandlade igenom satsningen på Sveriges bästa och största bokprojekt i förra regeringssamarbetet.
Professorn klagar över bristen på folkbildning och tar sitt egna oengagemang som grund för det påståendet. Det stämmer naturligtvis inte. Mitt finaste exempel på folkbildningsinsats som kommit tillstånd tack vare Nationalnyckeln var den mångfotingvandring som vi ordnade i Naturskyddsföreningen i Uppsala den första Naturnatten för ett par år sedan. 30-40 deltagare från allmänheten och den eminente Ulf Gärdenfors som vände på stenarna och löven i slottsbacken, och vilka fina mångfotingar vi hittade. Den biologiska analfabetismen minskade helt klart den kvällen.Andra bloggar om: Nationalnyckeln, Miljöpartiet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar