Under de fyra år jag suttit på årsmöten med Upplandsstiftelsen har det hetat att uppräkningen får komma framöver. Men i år hade Upplandsstiftelsens styrelse i full enighet kommit överens om att nu behövs lite mer medel från ägarna. Den moderate ordföranden i Upplandsstiftelsen föreslog med eftertryck att stämman skulle godkänna styrelsens förslag.
Nu går jag egentligen händelserna i förväg... för innan själva årsmötet startade så höll vd Jan Lundqvist en genomgång vad kommunerna, landstinget, lantbrukarna och näringslivet i Uppsala län. Faktum är att satsningen betalar sig rent faktiskt. Medlemsavgifterna ger ca 14 miljoner kronor till Upplandsstiftelsen, men Upplandsstiftelsens arbete åstadkommer 6 miljoner kronor från EU, staten och olika organisationer. Restaureringarna av jordbrukarnas betesmarker ger bara det ca 10 miljoner kronor mer till lantbrukarna i Uppsala län. Problemet var bara att under den här redovisningen så var de borgerliga politikerna frånvarande. De kuckilurade ihop sitt egna förslag.
Nu var frågan om ersättningen skulle höjas med ca 400 000 kronor. Gunnar Hedberg tar sats går upp i talarstolen och föreslår återremiss. Förmodligen En kader av moderater faller in i kören av instämmande. Nästan alla moderater, men inte Upplandsstiftelsens ordförande. Han står fast vid sitt förslag och hade fortfarande en enig styrelse bakom sig.
Från Miljöpartiet argumenterade vi för att det är viktigt att ta ställning idag och att säga ja till uppräkningen. Johan Edstav hade onekligen en poäng när han påpekade att det kostar en hel del att dra ihop alla toppolitiker i länet till ett extra årsmöte.
Efter ett par voteringar vann vi rödgröna omröstningen stort. Vi hade medhåll från flera folkpartister dock inte vissa Uppsalafolkpartister, några centerpartister samt någon kristdemokrat och moderater i Upplandsstiftelsens styrelse.
Nu får Upplandsstiftelsen ett välkommet tillskott! Grattis!
Och jag har konstaterat att naturpolitiken är en viktig valfråga.