När den borgerliga alliansregeringen hade presenterat sin energiuppgörelse så grät dåvarande näringsministern, Maud Olofsson, offentliga glädjetårar. Åsikten om nej till kärnkraft, en av hennes partis viktigaste profilfrågor genom tiderna, hade bytts ut till ett ja till kärnkraft. Hennes barnbarn skulle tacka henne, hette det.
När regeringen gjorde sin överenskommelse om ny kärnkraft var beskedet tydligt: staten skulle inte stå för någon subventionering av ny kärnkraft. Just den delen framställdes som Centerpartiets gåva till kommande generationer. Nu har regeringen backat från detta. Det finns skäl att undra om Centerpartiet fortfarande fäller glädjetårar eller om de nu grinar illa nu när Vattenfall i dagarna har lämnat in en ansökan till Strålsäkerhetsmyndigheten som ett nästa steg i processen att eventuellt ersätta befintlig kärnkraft.
Under det gångna året så har land efter land rapporterat att man lägger ner sina planer på att bygga ny kärnkraft. Det strömmar in rapporter om nedlagda projekt och kraftiga fördyringar.
I Finland ska skiljedomstol avgöra vem som ska stå för de kraftigt ökande kostnaderna för kärnkraftsbygget, som blivit 2-3 gånger så dyrt som det ursprungligen var planerat. Kärnkraft är gårdagens energikälla, inte morgondagens. Det borde både regeringen och Vattenfall ta fasta på.
Det är olyckligt att utvecklingen av förnybar energi nu riskerar bromsas när Vattenfall ska ägna flera år åt att utreda kärnkraften som vi redan vet är dyr, osäker och inte heller klimatsmart.
Sverige borde istället följa Danmark som antagit ett politiskt mål om ett helt förnybart energisystem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar