En kraftig baksmälla

Jag vaknade upp med en kraftig baksmälla. Fick helt klart en överdos av de kallsupar högeralliansen bjöd på i natt. Budgetdebatten slutade halv tre. Jag har huvudvärk i alla bemärkelser.

Jag är i och för sig inte det minsta överraskad av det politiska spelet. Jag förstår att högeralliansen har ett stort behov att markera att de står samlade - men till vilket pris? Hur många av sina väljare ska de svika och hur mycket av sin egna övertygelser ska de avstå från att ställa upp på bara för att de inte kan förmå sig att rösta ja till förslag som kommer från andra partier?

Varför röstar högeralliansen emot att små- och medelstora företag ska ha en chans att vara med och lägga anbud vid upphandling till kommunen? Varför röstar högeralliansen, och framförallt Centerpartiet, emot satsningar på landsbygdsutveckling? Listan av exempel kan göras lång och den har ett undantag. Vårt förslag om att öka andelen lokalt tillagad mat i vårdboenden och skolor vann gehör. Det var glädjande. Men som ni vet så bekräftar undantaget regeln.

Det värsta är dock attityden som alliansens företrädare har. Det finns ett underskott av respekt för andra människor och andras åsikter. De odlar med sitt beteende fram ett politikerförakt som skapar missnöjesyttringar. Detta gynnar enbart de mörka krafterna. Det saknas ett moget ledarskap i högeralliansen och i dess alla beståndsdelar (partierna). Tyvärr saknas också ett kompetent ledarskap i kommunfullmäktigesalen, som har kraften att stoppa mobbingstendenser och viljan att skapa en gemenskap i arbetet för ett bättre Uppsala.

Centern förespråkar kärnkraft

Många kärnkraftsmotståndare kom till valstugan före valet och undrade om de kunde lita på att centerpartiet skulle fortsätta med kärnkraftsmotståndet. Jag var faktiskt lite osäker redan då. Nu är jag helt övertygad. Centerpartiet i Uppsala framhöll i kommunfullmäktigedebatten igår att de förespråkar att kommunen ska handla upp grön el och kärnkraftsel. Centerpartiet - skärpning!

Vad tror du att det här är?

"Det kan konstateras att miljömålen när det gäller koldioxidutsläppen inte uppfylls. Den totala utsläppsnivån har ökat kraftigt när det gäller trafiken och koldioxidutsläppet i kg/invånare har inte minskat utan är oförändrad. En realistisk målsättning måste fastställas och åtgärder vidtas för att vända utvecklingen och uppnå fastlagda mål."

Jo, det är det borgerliga styret i Uppsala kommun som äntligen har fått klart för sig att det finns en koppling mellan miljömålet Ingen klimatpåverkan och trafiken. Den andra meningen är lite obegriplig - först vill de fastställa mål och sedan vill de uppnå fastlagda mål - hur ska de ha det egentligen? Men det viktiga är att de magiska orden "åtgärder vidtas" faktiskt står där. Nu är jag helt redo för IVE-debatten på måndag.

Nu blir det demonstration

Ska hotet om en demonstration mot alliansens avsaknad av klimatpolitik skapa förändring? Den enda gröna moderaten jag känner till - Magnus Andersson - blev minst sagt upprörd över Uppsalas borgerliga styre och deras oförmåga att minska klimatpåverkan. Han gick ut i media och uppmanar till demonstration. Ryktet säger att både Hedberg och von Essen kontaktat Magnus Andersson för att få till stånd en, som det heter, konstruktiv dialog. Det gäller bara att dialogen är så konstruktiv att den genomförs före måndag - som trots allt är den ödesdag då budget och verksamhetsplan (IVE) för kommunen ska klubbas igenom i kommunfullmäktige.

I Uppsala släpper vi ut ca 4,5 ton koldioxid per innevånare. 3 ton måste bort enligt FNs klimatpanel. För att minska med 1 ton, som är en bra början, skulle vi behöva 4-faldiga kollektivtrafiken, eller så kan vi ersätta 50% av drivmedlen till biodrivmedel, eller så kan vi skaffa mycket effektivare bilar och andra fordon, som körs mer sparsamt. Eller varför inte en kombination av dessa saker samt en del andra åtgärder?

Hedberg argumentation för att sänka målet för 2010 (jmfr med 1990) från 20 procent till 4 procent handlar om att Uppsala inte ska gå före. Men för att Uppsala ska bidra till det nationella målet måste vi ha ett högre mål. Vafför då då? Uppsala har ingen tung industri. Uppsala har liten andel olja i fjärrvärmen. Vi har i stort sett bara det urbana vardagslivet som koldioxidgenerator. För att det nationella pusslet ska gå ihop måste Uppsala och andra mellanstora städer bidra med mer än 4 procent. Det skulle Hedberg och Co i stadshuset haft vetat om de varit det minsta intresserade för miljöfrågor. Lika lite som västvärlden ska lägga över ansvaret på u-länderna, ska väl vi i Uppsala lägga över ansvaret på Norrlands inland.

För övrigt är det ganska kul att det trots allt finns en grön moderat.

Med rätt att utmana

Utmanarrätt är modeordet bland de borgerliga partierna som vill privatisera i Uppsala kommun. Företagare som jag är kan jag se poänger med den fria företagssamheten, men varför vill de borgerliga företrädarna privatisera bibliotek? Jag skrev en debattartikel i UNT igår:

Att läsningen och det svenska språket måste främjas är en kulturpolitisk ståndpunkt som jag uppfattar har bred politisk enighet. Bibliotekens ställning som kommunal kärnverksamhet är själva grundbulten för att läsningen ska kunna främjas.

Kommunalrådet Karolina Hilding (fp) säger i Dagens Nyheter (13/11) att hon vill att vissa av Uppsalas bibliotek ska läggas ut på entreprenad och hon säger att "verksamheten ska drivas på bästa sätt, och i många fall finns inget självändamål med att kommunen ska syssla med verksamheten". Allt som inte är myndighetsutövning kan per definition omfattas av den nya utmanarrätten, anser det borgerliga kommunstyret i Uppsala. Sveriges författarförbund protesterar mot privatisering av bibliotek. De hänvisar till förbundets policy för folk- och skolbibliotek, samt kräver en lagändring för att bibliotekslagens krav om avgiftsfria lån och tillgänglighet av biblioteksverksamhet ska skärpas.

Det måste finnas livskraftiga bibliotek i skolorna, på sjukhusen, i stadsdelscentrum och i kommunens kransorter. De är mycket betydelsefulla och får inte rustas ned genom en missriktad privatiseringsiver. Stadsbiblioteket utgör själva navet.

På biblioteken finns böckerna och bibliotekarier som inspirerar till ökat läsande. Biblioteken har också en funktion av mötesplats som både är mångkulturell och generationsöverskridande. Särskilt viktigt är det att bevara biblioteken i orter som Järlåsa och Knutby, där de fria mötesplatserna är få.

Sverige är ett litet land och svenskan är ett litet språk. Därför är de svenska författarna beroende av ett stipendiesystem som helt enkelt kompenserar att deras böcker inte har en omedelbar tillgång till en jättestor världsmarknad. Utlåningen på biblioteken ger Författarfonden drygt 100miljoner att fördela som författarpenning och stipendier till svenska författare. Men för att systemet ska upprätthållas så krävs att våra bibliotek ska vara kvar, att öppettiderna blir mer generösa och att utlåningen ökar.

Till skillnad från de kulturpolitiska krav som bygger på att klassiska verk ska premieras i kulturkanoner, så gynnar den här typen av kulturpolitik de författare som är aktiva i dag, som skriver utifrån aktuella värderingar och som upprätthåller och utvecklar det svenska språket.

Sveriges författarförbund pekar också på att de försök som gjorts av privatisering av bibliotek i stort misslyckats. I praktiken finns det ingen anledning för den borgerliga majoriteten att privatisera sådan verksamhet som inte får incitament att jobba på företagsmässiga villkor med ökande intäkter. Det finns ingen ekonomisk potential i skattefinansierad verksamhet som i stort enbart innebär kostnader.

Förenkling till 100 procent?

I mitt jobb som miljökonsult har jag förmånen att få jobba med och få information om småskaliga livsmedelsprojekt. Häromdagen var jag på en utbildningsdag i Tavastboda på Värmdö där vi fick se ett nytt småskaligt slakteri för Ö-märkt. Slakteriet kom till som en logisk fortsättning av ett projekt där man satsat på naturbeten på öarna i skärgården. Varumärket Ö-märkt står för djurvård, naturvård och ett engagemang för den slutgiltiga produkten. Den karismatiske projektledaren Henri Tengvall har sannolikt både tillräckligt med kontakter och kontanter för att sätta igång fler delprojekt för att det ska bli fler positiva ringar på vattnet. En person som var med i Tavastboda var m-riksdagsledamoten och Möja-fiskaren Rune Wikström. Inte helt oväntat lyfte han fram att allt regelkrångel som hämmar utvecklingen ska bort. Först ska 50 % elimineras och sedan tar vi resten, uttryckte han det. Jag är inte på något sätt motståndare till förenklingar för småföretagare och livsmedelsproducenter, men jag tror att de borgerliga partiernas företrädare skulle vinna något på att inte överdriva möjligheterna så våldsamt. Hur ska det gå till med de rigorösa, men oftast befogade miljö- och livsmedelskrav vi har? Tänker sig Wikström och moderaterna att Sverige ska lämna EU månne?