Tjing tjong Jan Björklund

I dagens globaliserade värld är det en allt större fördel att kunna flera språk. De som lyckas bäst i affärer är de som kan språket. De som har bäst möjligheter till kulturella och politiska förbindelser med andra länder är de som kan språket. Alla flerspråkiga svenskar ger oss fantastiska möjligheter till breda nätverk och goda kontakter med omvärlden. Tiden är förbi när vi bara gjorde affärer med Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Ändå är vår skola anpassad till detta.

I dag har Jan Björklund utlovat en språksatsningsreform. Han ska öka undervisningen i engelska och flörtar väl lite med Kina genom att lägga till kinesiska till listan av språk han vill att svenska ungdomar ska lära sig. (Kan det vara en taktik att hålla kineserna på gott humör när Sverige nu tycker att de ska ta större ansvar i det internationella klimatarbetet???)

Inget ont om kinesiska, men varför är Jan Björklunds satsning så halvhjärtad?
Miljöparitets språkrör Maria Wetterstrand har under ett par år debatterat språkfrågan med Jan Björklund. I många kommuner har just folkpartister velat förbjuda elever med annat modersmål än svenska att använda språket på skoltid. Anställda förbjuds tala sitt modersmål i fikarummet och modersmålsundervisning i skolorna skärs ned. Vilka signaler ger det till de barn och ungdomar som växer upp med flera språk?

Poängen att satsa på språk är väl att ge Sverige röst i världen på alla möjliga språk, inte enbart sikta på kontakter med de stora länderna? Vi bör kanske också fundera på svenskans roll som ett mycket litet språk i världen. Vill vi att vårt språk ska respekteras och värderas (inte minst av de som flyttar hit) så är vår respekt av andra små språkområden mycket viktigt.

Ett starkt modersmål kan stärka ungdomars självkänsla och identitet. En levande flerspråkighet ska bejakas, inte motarbetas. Modersmålet måste vara en central del av skolans arbete med att lära ut kunskaper. Flerspråkigheten borde odlas och ses som en resurs.

Det är ett stort problem att dålig skoltyska värderas högre än verklig flerspråkighet. En ung person som behärskar sitt modersmål så bra att det är värt höga betyg vid en tentamen, måste självklart kunna ha nytta av detta när eleven söker till vidare studier. Så är det inte idag.

För elever med kort tid i Sverige behövs extra insatser. Stödundervisning på modersmålet även i matematik och engelska tycks ge avsevärt bättre resultat än att undervisningen bara bedrivs på svenska. Resultaten blir inte bara bättre i matte och engelska, utan även svenskan utvecklas positivt.

Av elever som invandrat till Sverige efter skolstart är det en betydligt större andel som saknar behörighet att söka till gymnasiet. För att åstadkomma ett trendbrott måste vi bland annat arbeta mycket mer aktivt med förstärkt modersmålsundervisning.

Jag hoppas verkligen att det blir ett starkt tjing-tjong till Jan Björklund efter nästa val. Hej då!