Miljöpartiets regionråd i Skåne, Anders Åkesson, tog en debatt mot Sverigedemokraternas Björn Söder för någon månad sedan. Anders Åkesson tog initiativ till debatten för att han blev förbannad på dem. Han säger: - Deras politik hotar välfärdens kärna, även bortsett från integrationen. Med deras politik skulle vi inte ha någon samhörighet i samhället. En grundförutsättning för ett solidariskt samhälle är att vi ser och tar vara på varandra, men det gör vi inte i ett sverigedemokratiskt samhälle. Det vill jag lyfta till ytan. (Man kan läsa mer om debatten i MPs medlemstidning Grönt.)
Igår var jag inbjuden till en politikerutfrågning på Vuxenskolan om integration och främlingsfientlighet - två viktiga politiska frågor. Partierna i kommunfullmäktige var inbjudna, således också SD. Jag tycker att vi har ett ansvar att "ta debatten" i kommunerna där SD verkar, eller som jag sa till UNT "Det är bara att bita i det sura äpplet". Det går inte att tänka bort SD. De förtjänar att få starka motargument. Deras eventuella väljare måste också tydligt att få höra vad vi säger till dem i debatter.
Men samtidigt kan jag erkänna att samtalet garanterat hade varit intressantare utan SD. Nu hamnade fokus på integration eller assimilation, istället för hur tar vi nya bra vägar till att Uppsala blir en ännu trevligare och bättre stad i världen, med världsmedborgare och innevånare med skiftande ursprung. Hur lever vi upp till vår slogan "Välkommen hit - välkommen hem"? Hur ska vi göra för att alla ska känna sig hemma i Uppsala? Jag skulle verkligen vilja bryta MPs åsikter mot Muhammed Hassans (FP) i den frågan. Vi tycker inte helt lika i detaljerna. Men jämfört med SD är vi som en röst. Jag är ivrig, vill ta steg framåt, istället för att diskutera något som känns ytterst otidsenligt i globaliseringens tidevarv. Eller ta frågan om svenskakunskaperna - med SD hamnar fokus på ja eller nej till modersmålsundervisning, istället för hur kan man genom att använda modersmålsundervisning mer skapa bättre förutsättningar för svenskkunskaperna. Språkkunskaper föder språkkunskaper.
Igår presenterade sig den nye företrädaren för SD i Uppsala, Pavel Gamov. En ung man med ytterst inövade repliker.
Där missnöjet frodas där kan Sverigedemokraterna få framgång. Där okunskapen finns likaså. Problemet med övningen på Vuxenskolan var att det inte var en debatt - utan en utfrågning av partierna. Men det blir väl fler tillfällen att debattera. Det är inte bara viktigt, det ska också bli ett rent nöje. För nu får vi släppa fram nöjespolitiken. Eller rättare sagt - ta ansvar.
2 kommentarer:
Modersmålsundervisningen borde snarare byggas ut än minskas. Givetvis är det centralt att eleverna får goda kunskaper i svenska också.
Det är en ovanligt fånig detalj att hoppa på modersmålsundervisningen om SD gör det. Det finns även fynd (jag ska söka referensen) som tyder på att elever som läser modersmål hela sin skoltid i genomsnitt LYCKAS BÄTTRE än elever som inte gör det, i ALLA ämnen.
Om du vill är jag gärna med och tar en debatt om språkfrågor i skolan med SD eller andra, då jag undervisar på lärarutbildningar och dessutom forskar kring språkutveckling.
Globaliseringens tidevarv, säger du? Vilken nytta då av ett exotiskt modersmål överhuvudtaget? Lär dig engelska och vips! bli världsmedborgare! En snygg lösning på alla problem, eller hur?
Skicka en kommentar