Happy New Year

I morgon startar valåret 2010 - i dag peppar vi upp oss inför valet med en Uppsaliensisk rödgrön artikel i UNT.

Året som gått har för min egen del varit ömsom vin ömsom vatten. Jag inledde året med att vikariera som presschef på riksdagskansliet ett par månader och vara språkrörens pressekreterare fram till att jag slutade i augusti. Då var den ordinarie pressekreterarstyrkan åter samlad efter omfattande barnafödande. Jobbet på riksdagskansliet gav mig inte bara en utan många erfarenheter. Vi hade ångan uppe redan före kongressen och EU-valet som gick som en dans - mycket tack vare en samlad grön europeisk EU-politik och de vassa kandidaterna Carl Schlyter och Isabella Lövin. Man ska inte heller förringa Maria Wetterstrands insatser i den stora tv-partiledardebatten inför EU-valet. Det var då många fick upp ögonen för hur bra hon är. Hon hade väldigt snygga kläder också - jag är ganska säker på att hennes kläder den kvällen fick människor att lyssna på henne lite extra. Och när man lyssnar lite extra på Maria Wetterstrand så går budskapen rakt in. De är enkla, de är tydliga och de är trovärdiga. Hur det gick till att Maria hade de kläder hon hade är en berättelse som jag sparar till memoarerna. En av Marias främsta fördelar, tycker jag, är att hon aldrig gnäller på motståndaren. Hon kan självklart ifrågasätta och kritisera, men med fakta och tyngd bakom orden. Gnället ger hon inte mycket för.

Det finns en eftersläpning i opinionen - Maria, Peter och MP har gjort rätt, rätt, rätt under lång tid. Det är det som nu syns i opinionssiffrorna. Under våren och början av hösten triggade Maria Wetterstrand igång svenskarna och inte minst ledarskribenterna. Jag höll nästan på att falla av stolen när jag läste Hanne Kjöllers ledarstick i DN i samband med vår kongress i Skövde. Jag var ansvarig för journalistkontakterna på kongressen och då träffade jag Hanne Kjöller på tu man hand för första gången. Hon var särskilt intresserad av vår barnpolitik, om socialpolitiken och om saker som kunde uppfattas som flummiga i MP. Vi gick igenom besluten som tagits och talade om realpolitik i nästan en timme. Mitt främsta fokus var att journalisterna skulle få lite mer inblick i detaljerna i det arbetsmarknadspolitiska program som MP för första gången antagit. Hanne Kjöllers positiva artikel kändes som en arbetsseger.

Kongressen i Skövde var den första kongressen då inte skäggen stod i vägen för Miljöparitets politik i medierapporteringen.

För två år sedan hörde jag ofta uttrycket: Jag håller med MP i en viss fråga - men jag är ingen miljöpartist. Från och med förra våren hör jag alltjämt: Jag beundrar Maria Wetterstrand - kanske inte hela Miljöpartiet. Nu hör jag allt oftare: Jag gillar Miljöpartiet - hur blir man medlem.

Jag vet inte om Peter Eriksson är Miljöpartiets största ideolog genom tiderna, men om jag får bestämma så är han är en av de största. Jag tycker nästan att det är bra att han står lite i skuggan av Maria, det triggar honom på ett bra sätt. Vi som sett dem på nära håll vet att de är jämlikar. De fungerar utmärkt bra ihop och det har inte med personkemi eller annat hokuspokus att göra. Det beror på att de är förnuftiga människor som vet att de inte konkurrerar med varandra, utan med de andra partierna. Peter är en handfast, känslosam politiker med mycket erfarenhet och stor kapacitet att forma ny politik. När jag jobbade i dagligvaruhandeln så lärde jag mig att det är nya eller utvecklade varor som driver ett varumärke. På samma sätt är det nya sätt att hantera politiska frågor och förnyelse som driver politiken. Peter har också en värdefull förmåga för timing.

Peters utspel om politik för god mat på Almedalen skulle jag också kunna skriva en hel del om. Samarbetet med Carola Magnusson klaffade hur som helst bra. Det var jag som sammanförde dem. Peter lyfte med sitt utspel matpolitiken till högre höjder, från jordbrukspolitikens komplicerade fält. I Almedalen ådrog jag mig förmodligen den lustigaste arbetsskadan genom tiderna - jag skulle flytta talarstolen inför Peters tal på stora scenen och fick den bastanta klumpen till talarstol på stortån. Blodet sprutade och när nageln efter några månader slutligen föll av så visade det sig att tillväxtämnet i nageln skadats. Jag får leva med en fuling till stortånagel som minne av Almedalen 2009.

Självklart tyckte jag att det var apa att inte riksdagskansliet ville fast-anställa mig efter vikariatet gick ut. Men sett i backspegeln så var det mycket bra. Dels har faktiskt Miljöpartiet lite för många anställda, ytterligare en fast anställd hade nog inte varit så lyckat. Men framförallt var det en suverän anledning för mig att kandidera som list-etta till MP-kommunlistan i Uppsala. Du ska vara politiker - inte någon fjösig tjänsteman, sa en av mina bästa vänner till mig på skarpen.

Och där är jag nu. Redo för 2010. De stora händelserna 2010 är självklart valet 19 september med stora möjligheter till rödgröna framgångar, kronprinsessbröllopet kommer inte att gå någon förbi och Uppsala kommer att grönska ovanligt vackert i vår då 700 gröna politiker gästar vår stad för Miljöpartiets kongress under kristihimmelshelgen 13-16 maj.

Gott grönt nytt år!

Professorerna får på nöten

Det är som en julklapp att professorerna på SLUs instution för markvetenskap blir avslöjade som oseriösa i SLUs granskning.

SLUs institution för markvetenskap får i en extern granskning stark kritik för att ha en Besserwisser-attityd och vara omotiverat antagonistisk mot andra synsätt än forskarnas eget.
T ex sägs om institutionens professorer (på sid 406 ff) att de "anser sig själva ha en mission att upplysa världen i kontroversiella ämnen och korrigera missuppfattningar när det gäller ekologiskt lantbruk". Det är professorerna från denna institution som med jämna mellanrum använder media för att angripa ekologiskt lantbruk.

Denna kritik är en del av en heltäckande utvärdering av SLUs forskning och fortlöpande miljöanalys som universitetets styrelse beställt och som pågått under 2008 och 2009. Utvärderingen har genomförts av 15 vetenskapliga paneler.

Generellt får forskarkvaliteten på SLU bra betyg.

När jag jobbade på Coop för Änglamark mötte jag dessa professorer (Kirchmann och Bergström) i Änglamarksrättegången. Redan då var de hysteriska motståndare mot ekologisk produktion och de lämnade tex in forskningsrapporter som bevis som de påstod var publicerade, när de i själva verket var refuserade. I samband med rättegången försökte vi kartlägga professorernas möjliga extrainkomster från agrobusinessföretag, men det var tyvärr alltför svårt.

Halkbanan lagd på is?

Regionfullmäktige i dag behandlade för ovanlighetens skull en interpellation. Jag hade ställt en fråga till regionförbundets ordförande Arne Sandemo om Regionförbundet kan agera för att skapa möjligheter att snabbt få till stånd en centralt placerad modern trafikövningsplats och halkbana i Uppsala län så att vi kan öka trafiksäkerheten och nå nollvisionen.
Både körkortsaspiranter och yrkesförare får i dag åka långväga för att öva halkkörning.

Mycket bra fråga, tyckte många - hela höger-vänsterskalan var med på noterna, även KSO i Uppsala, som enligt väl underrättade källor lagt frågan om halkbana på is till 2015. Men nu hoppas jag att Regionförbundet tillsammans med Trafiksäkerhetsrådet sätter lite eld i baken på alla de intressenter som är viktiga för projektet. Helt uppenbart kan det finnas fler kommuner än Uppsala som har nytta av en modern trafikövningsplats.

Min kompis Johan sa igår, lite underfundigt: Dålig timing på den där interpellationen - nu är ju hela Uppsala en halkbana. Helt riktigt i och för sig, men det är mycket bättre att öva på halkbana än i trafiken, för trafiksäkerhetens skull. Och ingen kan ju klaga på aktualiteten.

Teater Blanca firar 10 år

Jag har varit och firat en 10-åring som gillar att skratta, sjunga, dansa och uppträda - Teater Blanca! Med ett litet urval av låtar från pjäser som de spelat de senaste tio åren jubilerade teatern. Ensamblen avslutade med ett toppennummer från Herr A:s pengar, deras senaste pjäs som också spelas under vintern/våren. Budskapet var helt klart riktat till oss makthavare ;-)

Jag har ofta hört dom säga
Den enes död är den andres bröd
Men det har jag aldrig fattat
Nej, nej - det har jag faktiskt aldrig förstått

Men jag fattar att
Pengarna är runda
För att dom ska rulla
Pengarna är runda
För att dom ska rulla

Så varför ska en gammal gubbe
Samla massa pengar i en gammal box
Om deras Gud hade haft någon humor
Hade han flyttat pengarna till oss

För vi vet att pengarna är runda
För att dom ska rulla
Pengarna är runda
För att dom ska rulla


Jag är glad att jag inte var enda politikern som firade Blanca. Vänsterns kommualråd Ilona Szatmari Waldau kom förbi en sväng. Men varför var inte något av den borgerliga alliansens kommunalråd där? Teater Blanca är en pärla i Uppsalas kulturliv.

Uppsala - bästa MP-länet!

SCB har i dag presenterat sin stora undersökning om partisympatier, dvs "bästa parti". I Uppsala län landar MP på härliga 12,2 procent! Valkretsarna Stockholm stad och Malmö ligger bättre till, men inget annat län slår oss.
Det innebär också att vi har högre sympatisiffror än 12,2 procent i Uppsala kommun. Undersökningen är en bra värdemätare på att de gröna frågor vi i Miljöpartiet driver också är viktiga frågor för uppsalaborna. Uppsala län kan bli mycket grönare! Heja oss!

Biologisk kunskap från förr och nu

För en dryg månad sedan hade Naturskyddsföreningen i Uppsala län 100-års-fest för sin förening. Naturvården i Sverige fyller jämnt i år. På festen delades det ut en utmärkelse - silverfalken. Utmärkelsen tilldelades Tord Ingmar.
Tord Ingmar har på flera sätt blivit en historisk person redan under sin livstid. När Uppsala kommun, som första kommun i Sverige utsåg en kommunbiolog, var det just Tord Ingmar som anställdes.
Om jag inte är fel informerad har Uppsala kommun som mest haft fem kommunbiologer. Under den borgerliga mandatperioden vi nu är inne i har antalet minskat från fyra till en. Det är oroväckande. Biologisk kompetens behövs i en kommun.
Jag håller just nu på att sammanställa Miljöpartiets synpunkter på förslaget till översiktsplan, som beräknas att antas i kommunfullmäktige i juni nästa år. Jag samlar på mig synpunkter från medlemmar, medborgare och företrädare för olika föreningar och försöker peppa alla som jag pratar med att vara aktiva i debatten.
Utmaningarna för Uppsala är stora. Frågan är ju inte om Uppsala ska växa, utan hur Uppsala ska växa. Det får mig att ständigt komma att tänka på Tord Ingmar och vad han brukar säga om att inte bygga bort naturen i staden, om att bevara landskapsbilden och skydda den biologiska mångfalden. Jag läser i Tord Ingmars bok "Naturvårdsinventering av Uppsalatrakten" från 1968 om synpunkter på tätortsutbyggnad och översiktsplanering. Mycket som står där håller än i dag och läsningen ger mig uppdaterade kunskaper!
Men i dag är de biologiska kunskaperna väldigt mycket mer utvecklade. Nu handlar det om att använda de kunskaper som på engelska kallas green urbanism och resilience. På Stockholm resilience center finns det mycket att hämta när det gäller hur resiliensen kommer in i översiktsplaneringen.

Äntligen förbuds-30!

Jag firar i all enkelhet med en kopp te att Liv Hahne (M) talar sig varm för förbuds-30 i Uppsala! 30 km i innerstan för att förhindra biltrafiken! Jag nyper mig i armen. Att inte det också blir dubbdäcksförbud kan man ju nästan bjussa på när Liv Hahne och Moderaterna i Uppsala tvingats till en sådan här enastående prestation! Ska vi få se en ändring i Bäverns gränd-frågan nu också?
(Etersom jag normalt sett är sparsam med utropstecken så förstår ni väl att det här är något alldeles extra...)