Idag skriver Niclas Malmberg och jag en artikel om Miljöpartiets förslag om arbetslivstrygghet i UNT. Jag har fått många positiva kommentarer, även från oväntade håll, på vår artikel. Det är mycket roligt.
Att kritisera regeringens förändring av sjukförsäkringssystemet och nedskärningar i A-kassan är inte något nytt, tänker du kanske. Men faktum är att det är först nu, när media rapporterat om vilka livsöden den förändrade politiken ger upphov till - som allt fler är beredda att diskutera dessa ganska komplicerade politiska frågor.
Vår viktigaste poäng är att det måste vara enkelt för varje medborgare att förstå hur samhällets trygghetssystem fungerar - det skapar nämligen grunden för en hållbar lösning. 1) När människor enkelt kan vända sig till en myndighet, oavsett om man är sjuk, arbetslös eller söker försörjningsstöd - då blir man bemött som en människa och inte som ett problem som kanske någon annan borde ta hand om. 2) När människor förstår hur trygghetssystemet fungerar är det också mycket lättare att få efterlevnad av spelreglerna. Fusket bygger till viss del på att ingen har överblick.
Jag tycker också att det är viktigt att kritisera regeringens politik som innebär att oavsett vilket yrke man hade innan man blev sjuk så ska man stå till hela arbetsmarknadens förfogande. Det är slöseri med samhällets resurser. Har vi medborgare som har utbildat sig - säg till läkare - är det mycket mer väsentligt att de kan jobba halvtid inom sitt yrke, än jobba med säg telefonförsäljning heltid. Att komma tillbaka innebär inte bara att få tid till rehabilitering, att komma tillbaka är också att få sitt människovärde bekräftat. Yrket är mycket mer än sysselsättning. Jag förstår inte varför inte fackförbunden protesterar högre när det gäller det här. Men jag ska ta reda på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar