En "burträskar" i Uppsala

Jag höll ju helt på att glömma bort att blogga om att jag var på kurs för kommunpolitiker i Uppsala i veckan. Det skulle handla om styrning och ledarskap och jag tycker att det är spännande ämnen. Särskilt såg jag fram emot att få höra vad kommunstyrelsens ordförande Gunnar Hedberg och stadsdirektören Kenneth Holmstedt skulle säga. När det gäller det politiska ledarskapet finns mycket övrigt att önska då den moderatledda alliansen inte har någon som helst förmåga till samförståndsanda. När det gäller kommunledningen så har jag som relativt ny politiker väntat på att kommunledningen ska ta den kritik som har kommit från anställda i kommunen på allvar.

Gunnar Hedberg talade om kommunreformerna 1952 och 1970, han talade om när domprosten hade plats i skolstyrelsen och han sa något i stil med att man inte kan samla 185000 varje dag till sockenstämma. Hedberg avfärdade alla tankar på folkomröstningar och medborgarförslag. Men det var ju inte förvånande. Jag tycker att det säger allt om hans ledarskap att han väljer att babbla om kommunalhistoria – i stället för att ta chansen om att tala om det vi har här och nu. Han missar varje chans till gott ledarskap, oavsett om man gillar eller ogillar hans politik.

Kenneth Holmstedt inledde med att säga att han har ”bästa jobbet” i en fantastisk kommun. Han sa något i stil med att han får kraft ur den högre dimensionen och att han jobbar för medborgarna som vill vara i en tillväxtregion. Han tar överhuvudtaget inte frågan på allvar att han fått svidande kritik av fackförbund och medarbetare som känt olustkänslor av arbetsklimatet. Han smyger fräckt förbi hela historien och säger att vill ta bort finn-fem-fel-kulturen.

Men så sa Holmstedt. Jag är burträskare!

Och det vet väl varje norrlänning att en burträskare kännetecknas av att han har hår under fötterna så att han kan smyga mycket bättre. En burträskare anser också att världen cirkulerar kring Burträsk. Det finns också en historia på skellefte-målet om hur burträskarna kom till: ”När Gud had skaft allt, had han en klump kwar å då sa han "Wal wa he will" å he wart en burträskar.”