Demokratins trotjänare

Kommunfullmäktiges kvällssammanträde har just avslutats. I morgon kväll fortsätter det. En diskussion som inte hann avslutas och som fortsätter i morgon är frågan om vi ska utreda att Kommunfullmäktige i Uppsala också har dagsammanträden. Kanske vartannat möte på dagen och vartannat på kvällen?

Det vore klokt att skapa mer moderna mötesformer, tror jag. Man kan inte klandra människor som jobbat en hel dag, inte hunnit äta middag, inte hunnit hem emellan, att vara slöa bara för att de är så himla trötta på ett kvällsmöte som förlänger deras arbetsdag med 5-6 timmar. Men tar vi ansvar för Uppsala med ett gäng utpumpade människor vid rodret?

Flera, framförallt moderata män, tog närmast till brösttoner och sa att det innebär att de inte längre kan vara politiker. De kan minsann inte ta ledigt från jobbet. Dessutom, menade de att, det faktum att det heter fritidspolitiker skulle innebära att vi har möten på kvällarna. Och att det kommer stå kommunen dyrt.
När demokratiutredningen genomfördes för ett antal år sedan gjordes en rapport som handlar om fritidspolitikerna - Demokratins trotjänare. I utredningen framträdde flera politikertyper: Idealisten som känner en plikt att uppoffra sig och ser snett på broilertendenser och betonar att de inte är politiker som ett yrke. Ideologen styrs inte av plikt, utan brinner för uppdraget. Resultatpolitikern är starkt handlingsorienterad och pragmatisk av sin natur. Den lojale trotjänaren har varit med länge och är inte någon karriärist. Karriäristen arbetar hårt, bygger nätverk och vill synas. De flesta riktiga politiker är säkert en blandning av dessa politikertyper.

Det här kanske inte har så mycket med mötestiderna att göra - men jag ville mest kolla upp om det fanns någon slags politikertyp som betonar att fritidspolitik är på fritiden och inte på arbetstid (Idealisterna) - och så var det. Det som slog mig var att vi kanske håller på att få en förskjutning bland dessa politikerroller nu? När demokratiutredningen skrevs var Karriäristen en ovanlig typ. Nu skapar utvecklingen med sociala medier en helt annan möjlighet att vara aktiv och synlig.

Jag tror på att stärka fritidspolitikernas förutsättningar. Det är så mycket snack om att politiker tjänar så mycket (dvs heltidspolitiker) att fritidspolitikerna är de som riskerar att få dåliga villkor. Det bör finnas rimliga villkor för fritidspolitiker oavsett man är man eller kvinna, ung eller äldre, har småbarn, är funktionshindrad, är soloföretagare med höga fasta kostnader, studerande osv.

För att en fritidspolitiker ska göra ett bra jobb, ska man inte enbart gå på de möten som nämnder och fullmäktige har, utan man ska också möta partiets medlemmar och väljarna på olika sätt. En viktig förutsättning för fritidspolitikerna är att partiorganisationerna fungerar. I Uppsala har vi förhållandevis små medel till partiernas politiska sekreterare (Det borde öka). Och så har vi möjligheten för fritidspolitikerna att kunna delta - jag tror att dagsammanträden skulle kunna underlätta för morgondagens moderna politiker. Vi kanske åtminstone kan komma bort ifrån arbeta-90-timmar-per-vecka-idealet?