Strategier för sociala medier

Inför processen att ta fram en budget ordnade Kommunledningskontoret ett seminarium och workshop om sociala medier.

Kommunens informationsavdelning höll grundkurs för politiker och chefer på kontor och i bolag. Det är ju kanske inte så konstigt att kunskapsnivån och inställningen är på olika hög nivå. Men det blir ju på gränsen till komiskt när moderatpolitiker utbrister: Det finns väl inga politiker på FaceBook, eller när kristdemokratpolitiker säger: Nu ska jag hålla käften för att inte hamna på You Tube.

Jag facebookade och twittrade lite under mötet och fick bra kommentarer utifrån. Bland annat från Teater Blanca. Kul!

Uppsala Stadsteater låg steget före alla och hade en policy för att få medarbetarna att vara aktiva. Kul. Hoppas den är bra och kan vara inspiration till andra verksamheter i kommunen också. Kulturkontoret var också väldigt bra. Och självklart kan jag hålla med om att vissa nämnder knappast ska kommunicera så mycket alls. Chefen för överförmyndarna sa bra saker om det. Självklart behöver man hitta sätt att diarieföra och hantera information på ett korrekt sätt. Diarieför twitterkommentarer som telefonsamtal, sa någon.

Att kontakten med medborgarna kan förbättras är helt uppenbart. Men jag blir lite trött av de som omedelbart måste börja tala om teknikstress och att det här inte kan vara bra eftersom man inte når alla. Men med vilken information når man alla? Om vi inte löser alla informationsproblem som vi haft i alla tider så är tydligen inget värt, enligt de som resonerar på det sättet.

Den kanske intressantaste diskussionen var om man kan kommunicera både privat och "i tjänsten". Flera tunga chefer hävdade att man absolut inte kan kombinera detta. I min grupp var jag då tvungen att påminna om att högsta chefen i kommunen Facebookar just på det sättet.

Som politiker är privat och offentligt rätt sammanfallande. Och det handlar inte om att hålla käften för att inte hamna i fokus - utan att faktiskt säga saker som är genomtänkta. Det var dock få politiker i min grupp som verkat ha funderat på grundregeln nr 1 när det gäller information: Var personlig, inte privat. Inte alltid så lätt, men smart om man är en offentlig person.